Låt inte andras rädslor hindra dig från att nå dina mål!

Anledningen till att vi ibland möts av kritik, framför allt från de som vi känner och umgås med, är deras egna rädslor. Det kan vara att personen är rädd för att du ska misslyckas och försöker att få dig på andra tankar. Egentligen så är det en rädsla för att personen själv hade varit rädd för att misslyckas i samma situation. Det kan också vara en rädsla för att du faktiskt ska lyckas, och växa ifrån personen som kritiserar dig. Kanske är det personens ego och avundsjuka på att du kommer att uppnå det du vill, medans personen själv är kvar på ruta ett.

Vi tar ett exempel. Du har bestämt dig för att bli bäst i världen på det du gör. Du berättar för person A att du vill bli bäst på det du gör. Person A svarar att det är ett orimligt mål och att du måste sätta en lägre målsättning för att inte bli besviken. Detta har jag såklart själv hört i min egen satsning inom golfen, även från en av mina dåvarande tränare, vilket i sig är väldigt skrämmande. Men om du har tagit beslutet att bli bäst, vad har då person A för anledning att inte stötta dig fullt ut i det? Varför ifrågasätter person A en dröm som du har? Du gissade rätt – på grund av rädsla. Vad person A är rädd för är väldigt individuellt. Kan vara någon av anledningarna jag nämnde i början (att du ska växa ifrån personen, att den själv hade varit rädd för att misslyckas i samma situation, eller avundsjuka).

Efter att ha spenderat 5 år i USA så kan jag berätta att detta är ett väldigt svenskt fenomen. Att ta steget utanför sin box och berätta att du vill göra något som alla andra inte gör, något som gör att du kommer att prestera bättre än andra, tjäna mer pengar än andra, eller på annat sätt göra något som sticker ut, kommer att mötas av kritik. Jag har inte till 100% förstått varför det är så påtagligt i Sverige, men mycket är relaterat till rädslor. Jag önskar att nya generationer blir uppmuntrade av sina föräldrar, och inte begränsade på grund av föräldrarnas egna rädslor.

Om jag ska ta ett personligt exempel, utöver att jag ville bli bäst på golf där jag möttes av kritik, för att ni ska förstå att jag har personlig erfarenhet av det jag skriver om. JAG TROR ATT DET FINNS MER TILL LIVET ÄN ATT VARA EN LÖNESLAV TILLS MAN FYLLER 70 OCH KAN GÅ I PENSION. Det är inte för att jag inte tycker om att jobba. Det kryper i kroppen om det går en hel dag utan att jag får utföra någon form av jobb. Jag jobbar hårdare än 99,9% av befolkningen, det kan min sambo intyga. Men jag vill kunna bestämma över min egen tid och mitt eget liv. Hur tror du att detta tas emot av allmänheten? Tror du att folk pushar och uppmuntrar mig, eller försöker att tala om för mig att byta tid mot pengar är det enda sättet? Tanken på att själv kunna styra över sitt liv är nog återkommande för dem flesta. Många gånger är det rädslor som sätter stopp för att man ens ska försöka. Vad ska min familj och mina vänner säga? Vad händer om jag misslyckas? Men varför inte vända på det. Vad händer när jag lyckas? Hur ser mitt liv ut då? Den tanken tycker jag känns mycket roligare!

5% av jordens befolkning äger 95% av jordens tillgångar. Jag har under ganska många år nu försökt att kartlägga vad det är som krävs för att vara en del av dessa 5%. Jag tycker att jag har kommit ganska långt, och förstår mer och mer vad det är som krävs för att ta sig dit. Inte nödvändigtvis att ha mer pengar än vad man kan göra av med, för det är som du redan vet ingen målsättning jag har. Men att ha tillräckligt för att bestämma över min egen tid. Det betyder inte nödvändigtvis att jag inte kommer att jobba 7-4 tills jag är 70 och kan gå i pension. Det betyder bara att jag har valfriheten att kunna göra det på mina egna villkor, inte för att jag måste, och inte på någon annans villkor.

Tid är en tillgång som du har. Det är din egen tillgång. Det borde bara vara du som får utnyttja och använda den. Frågan du ska ställa dig är om du själv utnyttjar din egen tillgång, eller om du låter andra utnyttja den?